1. FIMBULVINTER

En hård kall vind blåser in från norr, Kölden biter tag, kall som aldrig förr. Djur och människor lider, ty tjälen skörden tar, Isen ligger tungt, inget liv i hav finns kvar.

Gudars vrede straff har nått oss, Ingen nåd från skyar finns att få. Alla är vi dömda till vårt straff.

Dödens piska snärjt oss till vår undergång, Stjärnorna på himlavalv vi ägnar er vår sång. Människans giriga själar missbrukar mark de fått, Där förfäder kämpat, plöjt och åker sått.

Gudars vrede straff har nått oss, Döden blåser sakta in i nordanvind. Fimbulavinter väntar vid din dörr.

Endast brus av vind bryter tystnad ovan mark, Stormen piskar fjällen, hus och skogens bark. Ödets sista timma har nu slagit in, Isen reser sakta sig under nordanvind.

Gudars vrede straff har nått oss, Ingen nåd från skyar finns att få. Alla är vi dömda till vårt straff.


2. VAR RÄTT

Hör lönn och björkars sus ge liv uti skogarna, Hör å och älvars brus dåna friskt in i vindarna. Hör våran sång och undran, varför får vi ej beundra? Landet som vi älskar och fanan gul och blå.

Vi älskar vårat land och fanan som vajar grann, Vi har vår rätt att hylla Sverige fosterland.

Vi känner ej den rädsla som ni dömer oss för, Vi älskar endast och hyllar vårat land tills vi dör. Ge oss alla vår rätt att hylla Sverige idag, Låt oss vara stolta över det vi har.

Värna om det sköna landet beläget här i nord, Vackrast utav alla Sverige fosterjord. Ett rike grönt av ängar, ett rike blått av hav, Det landet ska vi hylla som fäder en gång gav.


3. FORNSOTORA DAGAR

Högt upp jag står på bergets kam, Känner bara stolthet och ingen skam. För mig du vackrast är, kära fosterland, Jag kommer aldrig glömma dig.

Redan när du var en ung nation, For skeppen fram i en viking generation. Bröt i stirden fram skapa handel och tro, Allt för vår sköna nord.

För evigt jag skänka dig kärlek och tro, För vackrast du är sköna nord. Din storhet, din skönhet blänka i sol, För det är i Sverige jag vill bo.

Upp på hästars ryggar, karoliner red i damm, Med stort mod de bröt i striden fram. Drog fram i Europa och stred till sista man, Vår konung och hans hjältehär.

Från slätter i söder till fjällen i norr, Är den mark som bringat oss glädje och sorg. Tillsammans vi kämpat för mark som vi sått, Ej låtit fiende, här den nått.


4. TRYMSKVÄDET

Tor han vaknade en morgon, hammaren var ej där, Vem har stulit mjölner, kan det vara någon från jättars här? Han talade med Loke och ville ha ett råd, Om jättar stulit hammaren, ja då finns det ingen nåd. Loke buren på vingar, mot utgård han flög, Där såg han jätten Trym nöjd flätandes på en hög.

När hämndens klocka klämtar, Skall Trym få sona sitt brott. Ingen skall få bära hammaren Tor fått.

Hammaren var gömd ned i jorden åtta mil, När Loke fick det av Trym berättat, for han hem som en pil. Efter råd av Heimdall de skulle lura jätteman, Fo nu Tor till jättars hem utklädd i Frejas namn. Med asars lömska list, Tor nu mjölner åter fått, Han dräpte sedan Trym som honom hade förått.

När hämndens klocka klämtar, Skall Trym få sona sitt brott. Ingen skall få bära hammaren, Tor fått, Hammaren åter i trygga händer. Asar kan nu sova tryggt.


05. SA MINNS VI DOM

Viking fram i skeppen for, de plundrade och de drack mjöd, Ingen rädsla för någons svärd, ingen rädsla för sin död. På vattnets yta skeppen bröt fram, årorna roddes av slavar, Som var tagna efter blodig strid som skett vid vikingars gravar.

Viking gav sig aldrig i strid han var tapper, modig och djärv, Nej! Viking gav sig aldrig i strid han var tapper, modig och djärv.

Nedbrända byar och blodiga män lämnades bakom vikings rygg, Ty bakom sköld och med svärdet i hand kände han sig alltid trygg. När slaget vunnits och elden steg var det stor fest på gång, Man drack mjödet ur tunnan och sjöng sin seger sång.

När nidstång rests de med seglaren gick dikt upp i vinden, De styrde skeppen åter hemmåt trots att kylan bet i kinden. Hövding nöjd med de skatter han fått, stod där stolt i stäven, Plötsligt ett skepp dyker upp från babord, de bryter fram snabbt som räven.

Piskans snärt och trummans sång tvingar slavar att öka takten, De följer båten som mot dom kom, de tar nu upp jakten. Hakar sig fast i fiender båt redo för äntring och strid, De drabbar samman i ett våldsamt slag, där fiende får betala med sitt liv.


6. ODINS MÄN

Korpar vakar över blodigt slag, Söker krigare till odins sal. Valkyrior väntar på släckta liv, Att ta med sig bort, från denna strid.

Han söker män för strid - tag nu platsen bredvid, Män stupade av svärd - Tar han med sig på sin färd. Följ odins män - följ odins män.


I vredens stund så ser dom ej, Att dom har någon som vakar över sig. Någon fabel för sin baneman, Ett spjut har spetsat och själen lämnar han.

Han färdas bort från den plats där han bott, För att sedan komma igenom valhallas port. Där möter han kamrater som kämpat väl, Men som ändå fick lämna sin egen värld.

En utvald skara, en handfull män, Skall kämpa intill slutet mot jättars hämnd. Stärkta av vårt mod tvekar vi ej, Döden skrämmer oss inte det minsta, nej!


7. RUNSTEN

En sten står rest till minne av de män som fjärran land, De lämnade by och vänner och gav sig ut på havets svall, När sommarens vindar avtagit och höstens färg klätt träden, Stod byn i viken och väntade på skepp med skatter och glädje.

Men inget skepp i horisonten kom, Och man fruktade deras liv. Deras väntan har nu blivit veckor lång, Och kylan tog nu vid.

Ett budskap kom, om att skeppet gått under i en storm, Och man samlades i byn för att visa sin sorg. En runsten rest till minne av de män som fjärran for, Som framtidstolk och fornklenod.

Deras hopp som fanns inom dom, Det hopp som fanns en gång. Om det som står berättat, På stenen som de upprättat.


8. HAVETS VARGR

Böljande vågor drev skeppen fram, Vilda vikingar med svärd i hand. De drog fram utan hänsyn och nåd, Slog sönder, plundrade och bärnde var gård.

Havets vargar - vi hyllar er än i dag, Havets vargar - Förlorade aldrig ett slag.

Havets vargar var fyllda med mod, Vart de än for, kantades stränder av blod. Från kust till by med dragna svärd, För bärsärkarna från vår norra värld.


9. KRIGARKUNGEN

Hovar dundrar fram genom skog över berg i vart rike, Fruktan råder hos var man, ty inget sett dess like. Klädd i blå rock och hatt och hans vapen var ett svärd, såg dom ut när de kom ridande i carolus här.

I Danmark skeppet stötte i land och kung Fredrik på knäna neg, Han såg sin överman, kung Karl och slöt genast fred. De vände av mot Polen för att släcka fiendens glöd, Det man ej visste var att man gick mot sin egen död.

I nio lång år av förlust och hjältedåd, Stog de där i Ukrainas mitt, över staden Poltava de rår. "Svenskar dra nu fram, besegra ryssens armé! Skrek konung Karl han var rasanade vild och vred.

Krutrök steg på himlen och lik-lukten var tung, Han föll för ett skott i Norge, där dog vår Svenska kung. Ropen skall över fälten, ryttare red med bud, Att stupad var vår konung. En skägglös dundergud.


10. DU SKÖNA LAND

Jag vandrar kring i trakter där jag bott som barn, Här kan jag lungt ströva i den skog jag är van. Allt längre tid jag vandrar, allt fler minnen växer fram, Lik trädens rötter i jorden har även jag mina band.

Till släkt och vänner för far och mor, Här föddes vi, det är här vi bor. Tänker leva här den tid jag har kvar, För att sedan begravas där jag min kärlek har.

I arla morgon gryning i öster den tittar fram, Ljus och värme sprider sig över vårt vackra land. Sakta stiger solen på moln fri himmel blå och grann, Att få se hur dagen nalkas är en fröjd för varje öga.

För släkt.....

Daggens droppar samlas likt tårar i ögats vrå, Sommar mårgon gryr och barnen leker på var gård. Men även när snön täcker marken och himlen är grå och kall, Leker barnen vidare för vi trivs i vinterland.

Bland släkt.....


11. FRUSNA SJÄLAR

Frusna själar ser ut över berg och över hav, Förstår inte varför man förnekar allt det ymer gav. Allt som eddan givit får vi ej ha kvar, Jag frågar er varför, ge mig nu ett svar.

Frusna själar undrar, Frusna själar beundrar. Frusna själar kämpar, För en plats där de kan leva och dö.

Vikingar de seglade över världens alla hav, Vad tror ni det var som fick de att stanna kvar. En plats i detta rike, det vackraste han sett, Där ingen honom svikit men ser vad som hänt.

Minns våra kungar och karoliners ädla mod, De gav sitt liv för riket och de med sitt hjärta slog. För något vi alla älskar, vårt kära fosterland, Så visa stolt för dom alla din kärlek är sann.


12. ANGLAT TILL ÄPPELBO

- Instrumental -